Godmorgon!

Ja här har hänt en del sen sist.
Idag är det en vecka sedan vattnet gick när jag reste mig upp ur bilen utanför Skene lasarett.
Det tog 2 dagar innan något hände men vi bodde på patienthotellet under tiden. Vi hade det mysigt och bara väntade på att värkarna skulle börja, men det gjorde dom inte.
På Fredag eftermiddag bestämde dom att jag skulle sättas igång på Lördag morgon.
Så vid 9.30 satte dom dropp och värkarna började runt 11, tilltog vid 14, krystvärkarna började vid 16 och 16.56 var hon född.
Det var det värsta jag har vart med om. Jag ville bara resa mig upp och gå därifrån och dö i ett hörn, lämna kroppen.
Hon låg med näsan uppåt istället för ner när hon skulle ut så det gjorde allt 100 ggr värre och det är svårare att få ut dom när dom ligger så.
Jag var en minut från att behöva sövas ner för moderkakan lossnade inte men på sista försöket kom den ut som tur var!
Andra barnet är inte alltid lättare att få ut som jag har trott och hört =)

Flickan, Noomi som hon kommer att heta vägde 3100 g och var 44 cm lång.
Kisse såg ganska fort att näsan var sne, en liten Tyson =) Den hade klämts när hon låg så konstigt.
Allt annat såg fint ut och vid 21 kom vi upp till rummet.
Kisse åkte och köpte Mc, och fan vad gott en burgare smakar efter 12 timmar utan mat!

Vi sov gott hela natten och dagen efter, träffade vi läkaren på morgonen som kollade höfter, rygg, ögon m.m
När han lyssnade på hjärtat så hörde han ett kraftigt blåsljud så han sa att vi skulle göra ultraljud dagen efter.
Världen stannade, vi gick till rummet och googlade.
"Blåsljud kan vara borta dagen efter" "och om det är nåt hål så kan det laga sig självt med tiden"
Vi lugnade ner oss efter att ha läst det, Kisse åkte och hämtade storasyster som fick komma in och mysa.
Herregud vad stor hon blev på 2 dagar! Älskade Leia.
Hon var så snäll och mysig mot lillasyster.
På eftermiddagen kom mamma, pappa och Kisses mamma och hälsade på. Leia fick åka med mormor o morfar igen och tårarna var inte långt borta.

Eftermiddagen fortsatte med POX-mätningar (kollar syressättningen) Den låg på gränsen, runt 95.
Dom kom in på natten och väckte oss 2 gånger och kollade så hon var fin i färgen och inte hade hade blivit blå pga den lite sämre syressättningen.

På Måndag morgon gick vi först till NEO för att kolla hennes blodtryck i armar och ben, det var fruktansvärt att vara där. Sköterskor som kom och sprang med blod och syremask för ett barn höll på att dö.
Ett nyttigt uppvaknande hade det vart för många kan jag lova.

Sen gick vi till öron näsa hals och kollade hennes näsa, den kommer att rätta till sig själv fick vi höra, skönt!

Kl 13 hade vi tid hos kardiologen, han gjorde ett ultraljud i en timma (!) på Noomis hjärta, den värsta timmen i vårat liv. Man glömde av att andas och blev genomsvettig.
Han hittade 4 fel på våran tjejs hjärta.
Fallots tetrad heter sjukdomen och kräver operation innan 6 månader och ev. en till när hon blir äldre.
Tiden stannade igen, jag blev helt stel i kroppen och kunde knappt lyssna.
Uppe på rummet bröt vi ihop och satte oss och läste om detta.
På efteriddagen åkte vi hem.

Jag kände mig lurad på den där mysiga stunden, där vi skulle hämta hem Leia och hem och mysa vi 4 och vara lyckliga och glada över våran bebis.
Lyckliga och glada är vi men att veta att ens barn är hjärtsjukt och behöver en stor operation gjorde saken annorlunda.
Vi försökte att bita ihop, lagade tacos och Leia fick mysa med syster.
När Leia hade somnat så bröt jag ihop och grät och grät.
Det känns som man lever i ett vakum, och allt är bara konstigt.
Att allt är nytt med 2 barn i familjen är ju stort och nytt bara det.
Annars har dagarna flytit på, vi kollar våran tjej hela tiden så hon inte blir blå och kollar andningen.
Men vi är glada att vi lever nu 2012, dom bästa läkarna finns och även bra föreningar där man kan träffa och prata med andra föräldrar till hjärtsjuka barn.

Imorgon ska vi tillbaka till hjärt för ett andra ultraljud och prata med läkaren samt en sköterska som kommer att vara våran kontakt för en lång tid framåt.
Hoppas att vi får lite mer info och svar på våra frågor imorgon.

Vi är så tacksamma för allt stöd vi har fått från vänner och familj hittils! Ni är guld <3

Nu måste jag sätta fart för vid 11 kommer BVC på hembesök och sen ska Leia hämtas hem från dagis =)

Sista magbilden

 

Innan värkarna började

 

Bästa mannen

 

Nykläckt

 

Innan syster kom

 

<3

 

Hemma

 

Så älskad från första stund.